Vi vet att vetenskapen är beroende av observation och upprepning. Under sådana som inkarnationen (Kristi jungfrufödelse) och uppståndelsen, är till själva sin natur icke upprepade händelser. Ingen kan upprepa dessa händelser i något laboratorium. Följaktligen, kan inte vetenskapen vara domaren och juryn till om, eller inte, dessa händelser inträffade.
Den vetenskapliga metoden är användbar för att studera naturen men inte det som står över naturen. Precis som fotbollsstjärnor talar utanför sitt expertisområde när de uppträder på TV och förklarar vilken rakapparat du ska köpa, så talar vetenskapsmän utanför sitt område när de talar om teologiska ämnen som uppståndelsen.
I själva verket finns det goda argument till varför vi kan tro på de under som beskrivs i Bibeln.
MÅNGA VITTNEN LEVDE FORTFARANDE NÄR BERÄTTELSERNA PUBLICERADES. En faktor som hör till saken är den korta tid som gick från Jesu offentliga framträdande och publiceringen av evangelierna. Denna korta tid var otillräcklig för utvecklandet av mirakulösa legender. Många ögonvittnen till Jesu under fanns fortfarande vid liv och kunde tillbakavisa varje felaktig redogörelse för dessa mirakel (se 1 Korinthierbrevet 15:6).
MÄNNISKOR MED EN ÄDEL KARAKTÄR. Man måste också lägga märke till den ädla karaktären hos de män som gav sitt vittnesbörd om dessa under (Petrus, Jakob, and Johannes, som exempel). Sådana män var inte benägna att ge en felaktig framställning, och de var villiga att dö, hellre än att förneka det som de trodde på.
FIENTLIGA VITTNEN GAV SIG INTE IN I DISKUSSION. Det fanns också vittnen som var fientliga i relation till Jesu under. När Jesus uppväckte Lasaros från det döda, som exempel, var det ingen av prästerna eller fariseerna som bestred undret (Johannes 11:45-48). (Om de kunde ha bestridit det, skulle de ha gjort det (verserna 47-48). På grund av att det fanns så många fientliga vittnen som observerade och granskade Kristus, hade framgångsrik ”fabrikation” av underhistorier från hans tjänst varit helt omöjligt.
Vetenskap, Natur and Skriften
Jag tror, att rätt tolkade, motsäger inte naturen och Skriften varandra. Gud har kommunicerat till mänskligheten både genom allmän uppenbarelse (naturen, eller det observerbara universum) och speciell uppenbarelse (Bibeln). Eftersom båda dessa uppenbarelser kommer från Gud — och eftesom Gud inte motsäger sig själv — måste vi dra slutsatsen att dessa två uppenbarelser stämmer med varandra. Även om det kanske finns konflikter mellan tolkningen av det observerbara universum och tolkningen av Bibeln, finns det ingen slutlig konflikt.
Vi skulle kunna säga att vetenskapen är en mänskligt felbar tolkning av det observerbara universum medan teologi är en mänskligt felbar tolkning av Skriften. Om någon ifrågasätter iden att vetenskapen kan vara felbar, påminn om vad historikern Thomas Kunn visade i sin bok The Structure of Scientific Revolutions — just det att, vetenskapen är föremål för ständig förändring. Nya upptäckter har gång på gång orsakat att gamla världsuppfattningar övergetts till förmån för nyare världsuppfattningar.
Här är poängen:
Det är inte naturen och Skriften som motsäger varandra; istället är det vetenskapen (människans felbara tolkning av naturen) och teologi (människans felbara tolkning av Skriften) som ibland kommer i konflikt med varandra. Följaktligen kan den sekulärt orienterade inte bara bortförklara vissa delar av Bibeln på grund av att ”vetenskapen och Bibeln motsäger varandra.”
Författare: Dr. Ron Rhodes från Reasoning from the Scriptures Ministries.
Utgiven av Eden Communications.
Copyright 1998, All Rights Reserved – except as noted on attached ”Usage and Copyright” – använt med tillstånd från Christiananswers.net i samarbete med Frågor och Svar på www.kristen.nu.